Lilleman är glad o förnöjd och förstår nog inget av turbulensen. Tack Gode Gud för de dagarna...
Även om morfar har lite svårt för att prata om känslor så ser man att det är hans ögonsten. Man ser det på deras blickar när de busar och tittar på varandra...mina småpojkar är det...<3
Kajsa har blivit mörkrädd tror jag. Igår kväll när jag släppte ut henne o flisan kl 20 så blev det ett herrans liv. Själv stod jag på altanen och skrek o hoppade, vilket inte gjorde saken bättre. De trodde nog bara att jag hejade på. Till slut var jag tvingad att gå ut i garaget på såphala brädor (frosthalka) och åka ut med rullstolen för att kunna komma åt dem. Jäkla talibaner grrzz*! Man är ju inte direkt poppis ändå in the neighborhood så att säga. Sen vägrade Flisan att gå ut sista gången för kvällen. Kan det osa varg i nejden, för de står på altanen med nosarna upp och filtrerar luften innan de vågar sig ner från altanen även i dagsljus.
Det återstår att se ...ing