Kajsa sitter på Sten.

onsdag 9 november 2011

Danne och morfar kollar på den gamla ångbåten i hamnen i Mora.

Här kommer en liten berättelse från våra goda vänner Berit och Christer Siwertsson som är på resa il Mocambique från Östersund där de bor nu. Man kan förstå att vi svenskar synes bortskämda när man besöker fattiga länder. Tusen tack för att Ni gästbloggade ända därifrån!





Reseberattelse fran Mozambique.

Vi aterser just nu Mozambique och huvudstaden Maputo. For 15 ar sedan arbetade vi 20 mil norr om Maputo, i en provins som heter Gaza. Vi arbetade for Svenska Kyrkans Mission och den Anglikanska kyrkan har i landet. Arbetet bestod i att ateruppbygga ett mindre sjukhus med tillhorande apotek. Pa den tiden, fick vi resa med bil i 3 mil for att na en telefon. Vatten och el vid sjukhuset var en bristvara. Det fanns da totalt 3500 fasta telefonabonenter i hela landet. Mobiltelefoner var inte uppfunna. Att besoka banken for att fa ut nagra kronor kunde ta mera an en halv dag. I dag har manga mobiltelefoner och det finns bankomater. I dag gjorde jag ett besok vid en bankomat och man far bara ta ut motsvarande 750 kronor varje dygn. Darfor har manga flera kort med sig till automaterna, kort som tillhor manga familjemedlemmar. Det innebar att det tar lang tid nar nagon ska ta ut pengar och da vaxer koerna i den 30 gradiga varmen. Men Mozambikanerna har total kodisiplin. Men detta galler inte vid stoppljusen i trafiken. Dar trangs alla och fullstandig kaos rader. Bilparken har mangdubblats de senaste aren. Det ar svart att sakert veta om fattigdomen har minskat, men daremot ar det betydligt mindre antal gatubarn och det kanns naturligtvis bra. I dag ar det 32 grader i skuggan och solen skiner. Lite svettigt blir det, men skont med varmen. Vi har tur, som kan bo hos en god van. Annars skulle det ha varit omojligt att resa hit och bo en langre tid. Hotellpriserna ar som i Sverige och kanske dyrare i bland. Likadant med bensinpriserna. Matpriser ocksa som i Sverige och vi fundera pa hur medelmozambikanen och de fattiga klarar av att overleva har, eftersom att lonerna inte foljer priserna. De fattiga pa landet kan ju odla, men det gar inte for en fattig statsbo.

Berit och Christer

Christer Siwertsson, M
Oppositionsråd
Jämtlands läns landsting