Vit Hund-gravad lax. Ett kul tips till julbordet och enkelt att göra!

1 laxsida
2 dl enbär
½ dl hel vitpeppar
2 dl strösocker
1 dl salt
1 dl Mackmyra Vit Hund
2 dl vatten

Putsa laxen fin. Mortla sönder vitpeppar och enbär. Gnid in laxen med kryddorna. Blanda vatten, Vit Hund, salt och socker. Lägg laxen i en rymlig plastpåse, häll på de kryddor som inte fastnat på laxen. Häll över vätskeblandningen, massera laxen lite lätt. Sug ut luften ur påsen, knyt till tätt och låt ligga i kylen 3 dagar. Vänd påsen varje morgon och kväll.

Servera på en bit knäckebröd med hovmästarsås.

Jag hittade det här nya spännande receptet på Facebook. Nu har jag beställt en flaska från Macmyra så det blir till att testa receptet till Julen.

Ja dagarna de går och snön som var så ljus o vit har försvunnit igen. Dotra har tre dar på raken genomgått medling, besök av sos och samarbetssamtal. Jag beundrar henne mycket för att även om hon bryter ihop litegrann så hämtar hon sig snabbt och tar nya tag. Heja på Ingela. "Det vill gärna bli bra" sa Nalle Puh.

Min syster ringde från Kathmandu (eller hur man nu stavar det) Resan hade gått bra och allt var frid o fröjd. Flisan som från början bojkottade gästrummet har tagit det till nåder igen.

Hälsn...ing

En dag närmare Jul...

Fortsättning på gästbloggaren Siwertssons Mocambiqueresa.

Christer Siwertsson

Nu har det gatt fyra veckor. Allt blev inte som vi hade tankt. Vi kunde inte besoka var hemby har, Maciene p.g.a Berit blev sjuk. Men vi kom till provinshuvudstaden Xai Xai och dar kunde vi overlamna klader och andra presenter som vi tagit med, till en god van fran den by dar vi arbetade for 15 ar sedan. Vannen tog sedan med sig vaskan och presenterna och delade ut innehallet till de manniskor som vi pekat ut. Nu ar vara resvaskor packade, for i morgon aker vi hem till Ostersund. Denna gangen reser vi med Ethiopien Air, for da slipper vi byta i Johannesburg och Frankfurt, London eller Paris. Vi byter i Addis Abebba och sedan direkt till Stockholm. Resan tar anda ca 24 timmar innan vi ar hemma. Alltid gruvsamt innan man ar pa vag. Maputos flygplats har blivit renoverad och det innebar att det finns luftkonditionering dar, sa man slipper bli genomsvettig som forr i tiden. Nu hoppas vi pa bra resvader och inga tropiska askvader i luften, vilket normalt medfor fruktansvard turbulens. Det ska bli skont att komma hem, aven om vi har haft det jattebra har.

Idag snöar det här likasom på flera andra ställen. Ganska otroligt eftersom dagstemperaturen hållt sig runt 9 grader. Gästrummet börjar bli beboeligt fast Flisan ville inte sova där trots nytapetserat och ett vitt täcke att bädda med. Hon försvann strax efter fotograferingen in till vardagsrummet fåtölj.

Precis ett år sedan...

togs det här kortet på gamla Moa som just kommit hem från veterinären efter att ha opererat bort en vårta på ögonlocket. Hon var då 15 år gammal och klarade operationen utan problem. Ett halvår efter i januari iår fick hon somna in så hon fattas oss och vi saknar henne och alla de andra vars aska nu finns i skogen i Fnagg. Jag minns när Moa blev skrämd av grannens i Fnagg fågelhund som jagade henne tills hon drog iväg rakt ut i Rämmasjön. Hon var halvvägs ute vid Storholmen när jag genom att skrika hit, fick henne att vända om. Alldeles inom räckhåll så vänder hon om och ska ut igen. Tur och lycka har cairnterriern ett kraftigt handtag bak, nämligen svansen som man vid åtskilliga incidenter använt som stoppsnöre. Tror att den har blivit framavlad för att kunna dra cairnarna baklänges ur gryt om det skulle behövas. I alla fall så fick jag tag i den i sista stund efter att ha klivit ut i vattnet några steg. För att hon inte skulle rymma igen så bar jag henne upp till stugan. Konstigt att man inte fick hjärtsnörp eller stroke redan då. Jag var inte arg på hunden utan stackars Palle som var på taket och lade plåt, fick en utskällning för att han inte kastade sig ner och simmade ut på stört när jag skrek: Palle

Palle hon drunknar ta ut båten. Jag trodde inte att hon skulle orka tillbaka, men hon var ju ung då så det gjorde hon, men arg var jag ändå som vanligt. Stackars Palle!

Hälsningar...ing

Dagen efter äventyret...

Lördagen var det kusinträff hos Monika o Berndt. Så här magiskt såg det ut i Blyberg när vi hämtade upp Ulla och Sven. Det såg faktiskt ut som om Blyberg låg vid Siljans strand så här i halvdimmig skymning. Vi skulle en omväg till stugan för att hämta nån mogrunk och lämna av en del saker. När vi kommit runt Rämmasjön på väg tillbaka säger Palle att det låter nåt konstigt bak och stannade. Jaha, säger han när han kollat, jag kan glädja Er med att vi har punka! Ok kolsvart och en halvtimme till matdags hos Monika. Ullas telefon hade gudskelov mottagning vilket ingen av våra hade så hon ringde och förklarade läget. Vi fick erbjudande om hämtning men vi sa kaxigt att grabbarna fixar det! Sen uppstod en lätt förvirring, för i denna franska bil finns inget reservhjul utan ett reparationskit. Men VAR? i boken stod det nåt om ett område under baksätespassageraren till vänsters fötter! Utrymmet fanns men inget kit. Klockan gick och en lätt panik infann sig för det fanns inget kit någonstans i kända utrymmen i bilen. Tick tack klockan går och vi fick inse att grabbarna inte kunde göra nåt utan det blev ett nytt samtal till Monika för att tacka ja till hämtning. Sällan har två billyktor i kolmörker varit så välkomna. Berndt blev utsedd till dagens/kvällens hjälte på stubinen. Maten blev "bara " en timme försenad, men smakade superbt i alla fall. Sånt här är inte kul för värdinnan som lagt ner stor möda på middagen. Kvällen blev som vanligt full med goda skratt och trevliga minnen från svunna tider. Palle införskaffade div prylar från OK i Älvdalen så vi tog oss till Blyberg och därifrån fick vi låna Perssons Volvo. Idag har vi hämtat vår vrenskande fullblodsfransos med hjälp av ett sommardäck. Imorgon får vi ta hand om punkan. Puh, det är till och med jobbigt att berätta om.

Vi hade i alla fall tur med vädret...ing

Vackrast i Nepal...

Här står Ester och Ellen på ett torg i Katmandhu och kollar på duvorna. Såna små söta globetrotters! Det verkar vara ärftligt detta med att "trotta". Mormor (min syster), mamma (Kinna), moster, kusiner och flickorna. Lilla Ellen blir vederbörligen beundrad eller som modern säger:hon har rockstjärnestatus där borta. Ha en bra "stay" alla ihopa!

Lilleman är glad o förnöjd och förstår nog inget av turbulensen. Tack Gode Gud för de dagarna...

Även om morfar har lite svårt för att prata om känslor så ser man att det är hans ögonsten. Man ser det på deras blickar när de busar och tittar på varandra...mina småpojkar är det...<3

Kajsa har blivit mörkrädd tror jag. Igår kväll när jag släppte ut henne o flisan kl 20 så blev det ett herrans liv. Själv stod jag på altanen och skrek o hoppade, vilket inte gjorde saken bättre. De trodde nog bara att jag hejade på. Till slut var jag tvingad att gå ut i garaget på såphala brädor (frosthalka) och åka ut med rullstolen för att kunna komma åt dem. Jäkla talibaner grrzz*! Man är ju inte direkt poppis ändå in the neighborhood så att säga. Sen vägrade Flisan att gå ut sista gången för kvällen. Kan det osa varg i nejden, för de står på altanen med nosarna upp och filtrerar luften innan de vågar sig ner från altanen även i dagsljus.

Det återstår att se ...ing

Det bästa i livet.....

Livets efterrätt o s v.

Många är namnen på barnbarnen och alla stämmer.

Nu har Palle dragit iväg till Stockholm för att jobba i simulatorn på Arlanda. (varför texten blir blå o understruken har jag ingen aning om och jag får inte bort det heller.) Mycket tack vare många goda skratt på förmiddagen när vi fick besök från Beronius Mansion av Karin o Björn gör att allt känns lättare igen trots jobbiga besked. Alltid lika roligt är det!

Huset luktar gott som vanligt varannan onsdag efter att städpatrullen varit här och Kajsa har som vanligt försvunnit till sovrummet för att markera sitt revir i de nybäddade sängarna. Det verkar som om rena lakan är det bästa som finns. Fasen så irriterande det är med understrykningen! Jag slutar här och återkommer sen när jag fått bukt med detta!

Kram...ing

Pölsans biprodukt....

Låt inte lura Er av den oskyldiga blicken och den viftande svansen. Ett alldeles nykokt märgben släpper man inte frivilligt. Möjligen med nån typ av byteshandel...leverpastej t ex.

Nu står pölsan på svalning och vi ser fram emot lunchen. Den blev jättegod och fattas bara annat efter två och ett halvt dygns arbetsmöda.
Lunchen avnjuten och fem dubbla portioner nedfrusna till senare njutning. Palle har också hunnit med att göra tårtan till imorgon när vi får besök av 3 små pojkar och Ingela och Johan. Det ska bli jättekul.

Jag behöver hjälp med att fundera på vart man kan åka bort över julen ett par dagar. (julafton-juldagen kanske) inom Sverige. Bara för att slippa all julmatlagning och bara ta det lugnt. Har kollat på Idre Fjäll men där är det väl skidåkning som gäller och inte rullstol. Hör av Er med förslag!

Dagen avslutades med rött vin och ost och knäckebröd o tuttull. Vi har en leverantör av tunnbröd o kavelgris som finns på Sollerön. Tuttullen smakar precis som den från min barndom. Mamma och moster Karin brukade alltid baka tillsammans och då fick vi barn hjälpa till att skala den kokta potatisen som var en ingrediens i tunnbröd och Kavelgris. Sen skulle den malas i köttkvarn och det var vi barn som drog veven. Minns inte om det var kul eller tråkigt. Nu är det i alla fall kul att minnas.

Älgkött i stora lass...

Här puttrar syltkitteln för fullt på altanen. Den är fullpackad av älgköttben som ska bli till pölsa imorgon.

Palle har gjort ett storverk med att skrapa köttet av de kokta benen och imorgon ska det malas i köttkvarn tillsammans med lök o kryddor. Korngryn ska också tillsättas innan man kokar en sista halvtimme och slutligen kryddar den så att det blir smarrigt. Kokt potatis och rödbetor blir pricken över i.

Resten av köttet ligger redan i frysen. Innan styckning så vägde halvan som vi köpte 106 kilo, så vi bestämde oss för att dela med oss så det blev en kvarts älg istället och det kändes mer lagom plus att det var fler som blev lyckliga. (och vi mindre fattiga.;) ) Kajsa har varit ständigt närvarande och idag klagar hon över "nackspärr". Stackars lilla krake, men hon fick i alla fall städa när vi paketerade köttfärsen (15kg) som tappades ner lite av då och då.

Flisan får vi låna imorgon över dagen. Syster yster har varit hemma för länge nu, så en liten utflykt med den motspänstige medresenären var nödvändig.

Hälsn.ing

Danne och morfar kollar på den gamla ångbåten i hamnen i Mora.

Här kommer en liten berättelse från våra goda vänner Berit och Christer Siwertsson som är på resa il Mocambique från Östersund där de bor nu. Man kan förstå att vi svenskar synes bortskämda när man besöker fattiga länder. Tusen tack för att Ni gästbloggade ända därifrån!

Reseberattelse fran Mozambique.

Vi aterser just nu Mozambique och huvudstaden Maputo. For 15 ar sedan arbetade vi 20 mil norr om Maputo, i en provins som heter Gaza. Vi arbetade for Svenska Kyrkans Mission och den Anglikanska kyrkan har i landet. Arbetet bestod i att ateruppbygga ett mindre sjukhus med tillhorande apotek. Pa den tiden, fick vi resa med bil i 3 mil for att na en telefon. Vatten och el vid sjukhuset var en bristvara. Det fanns da totalt 3500 fasta telefonabonenter i hela landet. Mobiltelefoner var inte uppfunna. Att besoka banken for att fa ut nagra kronor kunde ta mera an en halv dag. I dag har manga mobiltelefoner och det finns bankomater. I dag gjorde jag ett besok vid en bankomat och man far bara ta ut motsvarande 750 kronor varje dygn. Darfor har manga flera kort med sig till automaterna, kort som tillhor manga familjemedlemmar. Det innebar att det tar lang tid nar nagon ska ta ut pengar och da vaxer koerna i den 30 gradiga varmen. Men Mozambikanerna har total kodisiplin. Men detta galler inte vid stoppljusen i trafiken. Dar trangs alla och fullstandig kaos rader. Bilparken har mangdubblats de senaste aren. Det ar svart att sakert veta om fattigdomen har minskat, men daremot ar det betydligt mindre antal gatubarn och det kanns naturligtvis bra. I dag ar det 32 grader i skuggan och solen skiner. Lite svettigt blir det, men skont med varmen. Vi har tur, som kan bo hos en god van. Annars skulle det ha varit omojligt att resa hit och bo en langre tid. Hotellpriserna ar som i Sverige och kanske dyrare i bland. Likadant med bensinpriserna. Matpriser ocksa som i Sverige och vi fundera pa hur medelmozambikanen och de fattiga klarar av att overleva har, eftersom att lonerna inte foljer priserna. De fattiga pa landet kan ju odla, men det gar inte for en fattig statsbo.

Berit och Christer

Christer Siwertsson, M

Oppositionsråd

Jämtlands läns landsting

Så mycket bättre...

Såg ni programmet "Så mycket Bättre" igår kväll? Jag har alltid gillat det mesta av Eva Dahlgren, men trott att hon var en underlig person. Det här programmet har fått mig att ändra uppfattning, inte bara om henne utan flera av de andra av artisterna som var med ifjol. Ängeln i rummet är en av de vackraste musikstyckena som jag vet. Både musik och text är suveräna.

När man var ung så gick skivspelaren dygnet runt, men det blir mer och mer sällan som man tar sig tid att riktigt lyssna numera synd nog.

Danne och morfar snickrade en fågelholk som skall sättas upp på ladan på åsen. Den passar till bland annat Talgoxe, Blåmes och Svartvit Flugsnappare. Hoppas att han får hyresgäster till sommaren.

Tomt slut för idag...ing

Karlavagnen Alla helgons afton...

Om ett par timmar så kommer vår allrasomkäraste Danne för att tillbringa tiden till imorgon förmiddag med oss. Kom just på att tiden med morfar är jätteviktig eftersom han inte har så många manliga förebilder runt sig just nu. Hoppas att vi är tillräckliga för honom så länge tills allt ordnar sig. Vi får se vad det blir för sysselsättning, fågelholkstillverkning eller rita o måla, o.s.v.

Jag fick ett telefonsamtal från Björn i Småland som berättade att han lyssnat på Karlavagnen igår kväll. Det handlade om det övernaturliga..spännande.. Nu har jag lyckats hämta in det på datan och börjat lyssna. Mycket intressant. Jag tror att det som vi kallar intuition som vi alla har mer eller mindre av, är en del av det här fenomenet. Hur många gånger har man inte ångrat att man inte följt den. Jag minns att den semestern vi åkte till kanalön Jersey och färjan närmade sig hamnen i St Brelade så var det som en återkomst. En underbar ö var det. Dessutom så är jag onormalt förtjust i England, så där har jag också varit förut. Hoppas att orken räcker till fler besök där...till sommaren kanske.

Vidunderlig vy från Scotlands Högland

Allahelgondagshälsningar...ing

Kör en liten repris bara...

Min syster konstnären har fått två alster med på Dalakonsts Höstsalong i Rättviks Kulturhus. Hon är den som blir mest förvånad av alla när det går bra. Utav 552 inlämnade verk av 138 konstnärer blev det 65 verk av 38 konstnärer kvar. Inte så illa pinkat av en tjur i Älvdalsdräkt och en lejonmask.  (Dalecarlian Red och Leonora)
Nu ska det  börja nya tider här. Det bara kan/måste bli bättre. Vissa saker i mitt inre ska väck bära eller brista. Vi har det så bra som det kan bli, så varför mår man dåligt och är full med hat ibland. Det är inget som blir bättre av det. Man blir bara trött.
På lördag till söndag ska vi få låna vårt barnbarn, som uttryckt en önskan om att få göra ett par fågelholkar att sätta upp på ladan. Fågelbord har han redan fixat. Bra tillfälle med ensamtid för morfar och Danne. Mormor duger bara till att steka hamburgare och heja på med entusiastiska rop.
Vanity Insanity är namnet på ett av TVprogrammen som handlar om förskönande ingrepp. Varför vill man ha en mun som set ut som en anknäbb, eller täcka halva ansiktet med tatueringar. Det finns väl inget som är så vackert som naturligt åldrande. Min mormor Johanna var den sötaste gumma man kunde se och mamma Anna var också vacker in i det sista. Hoppas det är ärftligt annars så jobbar jag hellre med inre skönhet.
Vi hörs...ing

Nya tider...

Tar bort det gamla materialet och börjar om.