Så här glad i ögonen ...

är dotra numera och om hon är glad så är vi alla glada. Värken och andra krämpor blir uthärdliga när man är på gott humör. Smolket i glädjebägaren är att katten Sessan är rädd för Basse-hund så hon har börjat kissa inne. Att avstå från jaktkamraten Basse är inte nåt alternativ tyvärr så det blir till att hitta ett hem till Sessan (renrasig Norsk Skogkatt  tror jag det var). Väldigt ledsamt blir det <3. Kanske finns det nån annan lösning, hoppas det.
I morse ringde det på min mobiltelefon från ett långt konstigt nummer. Det var min syster i andra änden från andra sidan jorden. Närmare bestämt Hanoi. Klockan var då ca femton när den var nio här. Fantastiskt ändå vad man kan vara med om numera. Skulle faktiskt kunna tänka mig en vecka på Kanarieöarna nu, men sen när det närmar sig avresedagen så ångrar jag mig alltid. Det känns så mycket skönare att krypa ner i sängen och inte anstränga sig i onödan. Autumn Blues kallas det visst.
Hejsvejsleverpastejs....ing