Kajsa sitter på Sten.

tisdag 30 oktober 2012

Berättartorka...




Vi har haft kärt besök här över en natt. Bägge pojkarna skötte sig exemplariskt. Dock sov ingen av dem i kojan på natten. Basse letade rätt på en mjuk hundbädd i vardagsrummet och vi kröp ner i sovrummet för att titta på en timmes AFV innan vi somnade (Americas funniest videos). Kul var det sen att vakna o se två pigga o glada ögon på andra sidan sängen. Morfar brukar inte vara riktigt så glad på mornarna.
Vovven som kikar in o ber att få komma in från snöovädret är Pillans Adela.(foto Pillan) Hon har också de här melankoliska  Iorögonen som jag har så svårt att motstå. Tur att det inte är mig hon tigger godis av. På tal om godis så hörde jag av min syster att sotaren i Blyberg är Flisans favoritperson att träffa på promenad. Han har godis i fickan. Då är det väl inte så svårt att bli poppis!  Nu är vårt hus nystädat igen. Lagom till snöfallet så vi kamske slipper alla höstlöv som brukar följa med in. Palle är hos frissan o jag ska gå och titta på inspelade program på TVn.
Solong...ing

måndag 22 oktober 2012

Kan man annat...

än bli förälskad i tid o evighet i en sån liten goding. Leendet är sig likt än idag och ögonen har blivit ännu mera blåbärsblå. Om ca fem år eller så så har den här lille keruben börjat bli hes och fått skäggfjun på hakan. Undrar om han då skickar sms-hjärtan till mormor som han gör nu ibland.? Nä det är nog bäst att suga i sig nu medan det pågår. På fredag kommer han och Basse för att sova över. Det ska bli kul för det var ett tag sen och för Basse är det premiär. Vi får väl se vad Kajsa säger om nattfrämmande.

...ing

torsdag 18 oktober 2012

Iorvarning....




Det är så synd om mig, syns inte det?
Men Ior nu sitter i alla fall svansen där den ska vara.
Ja nu ja.

Precis så känns det idag. Den där känslan av att allt fallit på plats och funkar bra, men hur länge då?
Vill inte vara sån som tänker så, men kan inte låta bli.
Jag skulle vilja ut på en liten tur innan snön kommer, men nu är Husbilen instoppad i vinterförrådet och det känns gruvsamt att ta fram den för bara ett par dagar, dyrt blir det också att registrera in o försäkra igen. Tur att vi hade besök här i helgen som livade upp oss. Åke och Margareta från Sundsvall kom hit i sin nya bil. Har tyvärr glömt bort vad det var för sort, men den såg väldigt behändig ut.
Basse hund har drivit fram två rådjur som fälldes av Johan m fl. så nu är hunden dyr.Idag är han visst så slut att han sover fortfarande nu mitt på dan. Hoppas att han får smaka nån godbit.Han liknar faktiskt Ior med sina hängande öron och sorgsna blick.
vi hörs...ing

måndag 15 oktober 2012

För 10 år sedan...


fick vi vårt första o hittils enda barnbarn guben o jag. Det är en väldigt sällsynt händelse i vår släkt att det föds gossebarn. Hjälp..skulle vi klara av en pojke? Tänk om han blir lika envis som morfar ;) . Han visade sig vara om möjligt ännu mer envis, men vad gör det när man är så sööt. All is forgiven liksom..Han är numera en glad o positiv unge som vågar ta för sig ute i livet. Sen flytten till nya skolan i Mora har det aldrig varit några problem att få dit honom, tvärtom. Hela klassen kom på 10årskalaset på Lekkompaniet i Mora utom en som var bortrest.
Idag fick vi besök av polisen som berättade att det har varit inbrott på vår gata och den bredvid så vi fick tänka efter om vi sett nånting utom det vanliga senaste veckan. Ja hade vi det, det är svårt att säga. Ja en tavelförsäljare och en vit skåpbuss som stod lite omotiverad på vägen vid Öhrens. Konstiga tel.samtal där ingen funnits i andra änden. Synd att man varit så dum, inte kollade jag nummerskylten eller numren på nummerpresentatören. Ja det är lätt att vara efterklok.


Här har vi dotra med alla pojkarna utom Johan som hann smita. Från vänster Andreas 9, Elias 7, Ingela ?, Basse 2, Daniel 10.
Hipp hipp hurra för Danne...ing

tisdag 9 oktober 2012

Höstkänning...




Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena. 
Kom trösta mig en smula 
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena..


Bladguld ligger nu på gräsmattan och Kajsa har svårigheter att hitta gröna fläckar att kissa på. Vi får hoppas att en liten virvelvind kommer och samlar ihop bladen i ett hörn av trädgården så att Palle slipper räfsa. Imorgon så blir det trimning av Kajsa och sen måste vi nog skaffa henne en tröja tills håret vuxit ut. Gamla tanters hälsa kan vara litet skör och idag var vinden riktigt kall.


Här sitter jag en höst för länge sedan och binder rumpor av aspens vackra löv. Synd att det inte var färgfoto för rumporna brukade vara vackert rödgulspräckliga. Min lilla söta mormor Johanna var den som lärde mig rumpbindarkonsten. Det var en mycket stillsam och avkopplande "konstart". Det finns nog ingen som sysslar med sånt idag. Nu dräper man monster och drakar framför TVn om man får tråkigt.
Hösthälsn...ing

onsdag 3 oktober 2012

Hur konstigt kan man drömma...




Foto lånat av kusin Eva Sahlqvist.


Inatt drömde jag att vi, Ingela, Palle och jag höll på att lämna allt som vi ägde o hade  för att flytta till nånstans som jag inte vet riktigt var det var, mest som ett ingentstans. Jag gick runt i vårt hus som inte var vårt hus, utan ett som ligger i Västäng bredvid vägen till Evertsberg och kollade i lådor o skåp för att se vad som skulle med fast inget skulle med inte ens en säkerhetsnål som låg i en byrålåda. Nej det enda var bilen förstås som vi skulle resa med. Tiden var nästan slut för oss så det var bråttom att komma iväg. Känslan var nog mest lättnad fast även brådska. Vovvarna fanns inte med i drömmen, de som alltid är med i mina drömmar som ett orosmoment, både levande o döda. Men usch så ruskigt det verkar när man läser det så här, fast det kändes skönt att lämna hus o prylar för nåt spännande o okänt.
Imorgon ska jag ta mig mod till att köra upp till min syster i Blyberg för att äta surströmming. Det finns väl ingen bättre anledning till att morska upp sig o göra nånting på egen hand.
Idag har det varit trist väder som vanligt och fönsterputsaren har  varit här. Inget upphetsande har det varit alls. Kajsa o jag har varit två trista gamla antikviteter, inte nog gamla för att vara värdefulla men vi duger ändå.
Tjenixen...ing