är inte alltid roliga.
Några år efter stroken så fick jag nåt i högra bröstet som ömmade. Det kändes som en liten vindruva, och dagen när vi skulle åka in för att undersöka saken närmare , så var jag ganska så orolig p g a storleken på knölen. Jag duschade som jag alltid gör innan läkarbesök. Väl inne på röntgen fick jag hjälp av en liten smal mörkhårig sköterska. Jag tänkte för mig själv att hon var lik min vän Majlis så det kändes bra. Efter ett otal tagningar och omtagningar så såg hon inte så glad ut längre. Med jämna mellanrum så gick hon ut med plåtarna och pratade antagligen med en kvinnlig rtgläkare som när hon kom in till mig sa redan på långt håll. Ja vi vet inte vad det här är men det är ingen vanlig bröstcancer i alla fall. Men Du måste verkligen hålla dig ren! Jag blev så paff att jag sa inte ett ljud. Jag var ju livrädd redan efter alla bilder och ingen som sa nåt. Man kanske svettas efter en timme i "kläm" plus att man vet att en sån stor bröstcancerknöl antagligen redan spridit sig. Kanske det hjälper att tvätta sig? Hon klämde i en gång till med hålla dig ren innan hon försvann ut genom dörren. Have mercy! Extra jobbigt var det ju också att röra sig. Ja sen blev det ett prov taget direkt ur bröstet. En lång väntan blev det på det brevet. Jag minns att när det kom så var min goda vän Karin här och fick dela lättnad o glädje med mig o Palle. Det var en böld som sedan släppte ur sitt innehåll genom hålet efter provtagningen ett par dar efter vi fått brevet.
I alla fall så minns jag orden varje gång jag duschar och blir ledsen fortfarande. Så dumt! De båda andra madamerna har nog glömt en rädd gammal tant för länge sen.
Gnäll gnäll...ing
