Nu blir det ett längre uppehåll på den här bloggen. Återkommer efter sommaren. Vi syns på FB istället.

Auf widersehen...ing

Nu kör vi...

så det ryker. Mössa på så att inte öronen fladdrar. Basse påminner mig lite om seriehunden Snobben som Röde baronen i sin Sopwith  Camel. Han är i alla fall efter Kajsa våran favoritfotomodell som ni kanske har märkt.

Imorse låg jag o funderade på hur mycket vi fått vara med om under vår livstid. Vilken utveckling på alla områden utom i människans empatiska del av hjärnan. Jag VILL inte att levande varelser ska behandlas illa av oss människor. Våra husdjur blir misskötta medan ägaren har tusen ursäkter... har inte råd... är sjuk...har inte tid...har behandlat själv. Eller så har De bara lust att använda en liten valp som jojo i änden av ett koppel. Undrar hur djurpoliserna i USA har ork att ta itu med sånt varje dag. Här i gamla Svedala verkar det inte hända så mycket med ägarna när de blir upptäckta. För att inte tala om alla barn...

Kram...ing

Grrrr....

Vart tog du vägen din jäkel. Till slut måste du komma upp ur källaren. När du blir hungrig i alla fall.

Inte  i köket heller. Han anar nog repressalier o vågar inte komma fram.

Jag väntar väl här en stund så får vi se om han dyker upp den  den tantmobbaren.

För visst är det så matte att gamla tanters hjärtan kanske inte orkar med chocken att bli blöta o schampade. Dessutom säger du ofta att jag luktar så gott helst under fötterna...hallå...Vad ska man då bada för? Tur att husse har fötterna långt ifrån sin näsa (där jag sover varje natt dessutom). 

Hälsningar från mobbningsoffret Kajsa!