Vad gör man...

...när ens barnbarn är så mörkrädd att han inte törs somna. Finns det nåt att göra för att stoppa återkommande mardrömmar? Hör av Er om Ni har nån lösning på problemet!

Igårkväll var det magiskt vackert med en klart lysande månskära som lyste upp molnen och gav dem guldkant. Såå sagolikt vackert. Tyvärr så blev det inga kort tagna och det går nästan aldrig att fånga det man ser på en bild. Känslan följer inte med på köpet liksom. Delfinen fanns inte med dock, men bilden var för vacker att avstå ifrån.
Snart kommer min kära syster hem från två veckor i Vietnam. Det ska bli skönt för de här veckorna utan nån ordentlig kontakt har känts förfärligt långa. Min hjärna som har hål kommer inte ihåg sånt i efterhand det som man tänkt tala med syster om. Jag behöver direktkontakt. Flisan blir nog också glad åt både matte o husses återkomst kan jag  tänka mig.
Ha en bra dag/vecka...ing

Fars dag...

förflöt ungefär såhär förutom gofika på Åsen med dotra Johan o alla pojkarna. Tyvärr så avslutades fikat med ett njurstensanfall så stackars Ingela gick dubbelvikt. En misslyckad middag (vi blev iallla fall mätta). Alla undrar väl nu vadförnåt. Det var tjälknöl på Älg vilken väl inte går att misslyckas med. Men Hasselbackspotatis blev litet för torrt till trots en påssås. Aldrig mer påssås Det ska nog alltid vara en potatisgratäng till tjälknöl.  Krustarderna med champinjonstuvning och ost var goda dock!

Egentligen skulle man göra som vovven, packa och dra till varmare och framförallt soligare nejder. Men Kajsa då?  Vi får väl sätta ut henne på bron och se vad som händer.
Nu har vi en rådjursbog i frysen som skall härframöver tillredas efter konstens alla regler. Späckas med vitlök o färska örter. Läggs i en stekpåse eller lergryta i låg värme o lång tid.
Nu skramlar det i köket och börjar dofta kaffe så jag drar mg däråt.
Till we meet again...ing

Så här glad i ögonen ...

är dotra numera och om hon är glad så är vi alla glada. Värken och andra krämpor blir uthärdliga när man är på gott humör. Smolket i glädjebägaren är att katten Sessan är rädd för Basse-hund så hon har börjat kissa inne. Att avstå från jaktkamraten Basse är inte nåt alternativ tyvärr så det blir till att hitta ett hem till Sessan (renrasig Norsk Skogkatt  tror jag det var). Väldigt ledsamt blir det <3. Kanske finns det nån annan lösning, hoppas det.
I morse ringde det på min mobiltelefon från ett långt konstigt nummer. Det var min syster i andra änden från andra sidan jorden. Närmare bestämt Hanoi. Klockan var då ca femton när den var nio här. Fantastiskt ändå vad man kan vara med om numera. Skulle faktiskt kunna tänka mig en vecka på Kanarieöarna nu, men sen när det närmar sig avresedagen så ångrar jag mig alltid. Det känns så mycket skönare att krypa ner i sängen och inte anstränga sig i onödan. Autumn Blues kallas det visst.
Hejsvejsleverpastejs....ing

Allhelgona......

Utomhuskaminen har äntligen blivit använd och stämningsfullt var det. Danne fick vi låna över natten eftersom Ingela o Johan o inte minst Basse skulle iväg tidigt på söndagmorgonen på rådjursjakt. Vi fick nyss sms om ytterligare ett byte utöver det första som fälldes ett par minuter in på jaktdagen.. Jag tror att det blev nr sex som fälldes inom ett par tre veckor. Basse verkar vara en höjdare på det här.

Nu väntar vi på de hemkommande jägarna och under tiden så hjälps vi åt med att laga till ett värmande sovatten. Morfar skalar Danne skivar och mormor rör i grytan och kollar att allt smakar som det ska. Synd att jag aldrig lärt mig att göra klimp när mamma levde. Det kan bero på att jag aldrig tyckte om det själv. Typiskt egoistiskt av mig. Soppan blev i alla fall god och vi får ett mål till av den imorgon med hembakat tunnbröd till. Mumms!

Här sitter gamla mormor ing på trappen och filosoferar på Allhelgonadagskvällen. En mysig kväll blev det! 

på återhörande...ing