efter starten från Älvdalen tillsammans med "järngänget-kusinerna." var vid fornlämningen nära Jöllen ovanför Rot. Den hade blivit framgrävd när vägdikena grävdes ur. Den äldsta kända huslämningen ca 4000 år gammal om jag minns rätt. Den glade ironman Berndt håller i en liten flisa älgben som sedan lades tillbaka i en skålformad sten på platsen.Nämnas bör att B inte blinkade när jag fotade. Han påstår att ha inte kan låta bli att flörta med mig den rackarns charmören!
Nästa stopp blev Skansen vid Svartbergs fäbodar.
Härifrån utgår en stig mot Balserjungfrun som är en utklädd stubbe som sägs bringa tur om hon får en slant i kjortelsäcken, annars kan det bli otur under fortsatta vandringen efter Romboleden. Det var tyvärr 2,5 km till henne och min Puma-rullstol trivs inte på svenska skogsstigar till skillnad från min förra som var som en traktor till en viss gräns.
Fotot från en bok om Älvdalens hembygd tryckt år 1960.
Vidare for vi i strålande höstväder dagen till ära. Balser var målet för fikastopp. Som högs var vi ca 600m över havet under resan och ibland kändes det som om vi klättrade på norska bergssidor.
Sista motlutet innan fika. Om Ni tittar noga så sitter det en liten varelse och vaktar, men hon släppte förbi oss till slut med viss assistans från Karin.
Vi var inte helt ensamma i den fjärran fäboden. Förutom getingarna så var det husbyggare och vandrare. Man undrar hur bestämde man sig för att bli fäbodbrukare så långt bort och dessutom uppförsbacke hela tiden? Det gick nog fortare hemåt på hösten.
Underbart är kort så det var dags att rulla neröver mot Älvdalen igen. Den biten bjöd på utsikt hur långt som helst på vissa ställen.
Snip snap snut ....ing